Var jorden platt för Kyrkan under medeltiden?

Ett vanligt påstående är att Kyrkan under medeltiden ansåg att jorden var platt och att, underförstått, man fått den åsikten från Bibeln. Den bilden har förmedlats till oss om och om igen på olika sätt, så det har blivit ett axiom, ”fakta”. Denna, många gånger muntligt traderade, ”sanning” har lärts ut till generation efter generation av studenter och allmänhet, som inte haft anledning att ifrågasätta sina föreläsare och läromedels påståenden. Detta har naturligtvis använts av ateister och häcklare för sina syften, till de kristnas smälek. Vetenskapen har fått ännu mer trovärdighet och auktoritet i allmänhetens ögon genom detta och de kristnas verkliga påståenden har undergrävts och misskrediterats. Men sanningen segrar alltid till slut. För tack och lov har historieprofessor Jeffrey Burton Russel vid University of California, Santa Barbara, 1991 publicerat sin bok ”Inventing the Flat Earth: Columbus and Modern Historians”. Hans noggrant dokumenterade studie tyder på att den påstådda kopplingen mellan den medeltida Kyrkan och tron på en platt jord, är en sentida historisk uppfinning! Tvärtom visar han på att den antika grekiska synen på jorden som rund, ungefär som solen och månen, aldrig övergavs av Kyrkan. Praktiskt taget alla Kyrkans ledande akademiker, teologer och lärde, trodde på en sfärisk jord. Det trodde till exempel 800-talets ledande filosof, John Scottus Eriugena. Likaså Roger Bacon, 1220-1292 och Thomas av Aquino, 1225-1274, vilken var katolska kyrkans främste teolog.

Framför allt kan man se av Kristoffer Columbus resa västerut från Spanien för att nå Indien, att han trodde jorden var sfärisk. Annars skulle han ha rest österut. Men för att slippa den långa och farliga resan runt Kap Horn, valde han istället att utnyttja sin och de kyrkliga finansiärernas kunskap om att jorden är rund, för att nå Indien från andra hållet. Det var ju därför han kallade Amerikas urinvånare för ”indians”, indianer. Enligt professor Russel var det endast 5 skriftställare under Kyrkans första 15 århundraden (!) som förkastade tanken på jorden som rund, medan ”en närmast enig teologkår uttalade tron på en rund jord.” ändå har man framställt Columbus som en modig hjälte som vågade utmana Kyrkans dogmer om en platt jord med sin resa västerut för att nå fram till Indien. Hans upptäckt av Amerika har också tagits som intäkt för hur empiriska undersökningar vinner över godtyckliga kyrkliga dogmer.

Hur har då denna missuppfattning om ”de kristnas tro på en platt jord”, kunnat uppstå? Historieprofessor Russel ger några förslag. 1828 publicerade en populär romanförfattare, Washington Irving, en bok som handlade om en konfrontation mellan Columbus och katolska dignitärer angående jordens form. Den historien fick ett visst inflytande senare under 1800-talet, men anses numera allmänt som rent påhitt. En betydligt mer viktig orsak till att Kyrkan och de kristna pådyvlats åsikten att jorden är platt, återfinns inom akademiska kretsar. Vice universitetskansler William vid Cambridge universitetet publicerade 1837 sin bok ”History of the Inductive Sciences”. I den hänvisar han till två mindre kända katolska författare - Lactantius och Cosmas - vilka trodde på en platt jord, som representanter för det medeltida tänkandet på detta område. Därefter har andra akademiker, utan att kolla fakta, upprepat denna tes.

1800-talet var ett århundrade med stor intellektuell turbulens. Dels hade upplysningstiden under 1700-talet lagt en grund för vetenskapen som institution, skild från Kyrkan. Dels var det en mycket upphetsad stämning och debatt kring vetenskapens auktoritet kontra Kyrkans dito. I det läget passade man på att påstå att Kyrkan trodde att jorden var platt genom att citera bara Lactantius och Cosmas, av flera tusen teologer! I slutet av 1800-talet lyckades två mycket spridda böcker att popularisera denna mer eller mindre medvetna lögn. De var ”History of the Conflict Between Religion and Science” av John William Draper, utgiven 1875, och ”A History of  the Warfare of Science with Theology in Christendom”, av Andrew Dickson White, utgiven 1896. Samtidigt pågick kontroversen om evolutionsläran samt den skarpa och intensiva debatten om människans ursprung, vilka bidrog starkt till att öka intresset för dessa två böcker. Draper avsade sig den kristna tron och attackerade speciellt den katolska kyrkan för att vara vetenskapens största fiende. Han betonade motsättningen mellan religion och vetenskap och sa att det är ”den mest betydelsefulla av alla frågor”. Han påstod att kyrkans teologer avfärdat tron på en rund jord och han attackerade Columbus för dennes försök att få stöd från Kyrkan för sin resa västerut. även White övergav sin tidigare kristna tro och blev sedermera Cornelluniversitetets förste president. Det blev USA:s första uttryckligen sekulära, icke-kristna universitet. White förstärkte ytterligare Drapers tes att religionen och speciellt teologin undertrycker sanningen. White visste att många kristna auktoriteter ansåg att jorden var rund, men menade att de dels bara var en minoritet men att de inte heller accepterades av en majoritet inom Kyrkan. Enligt historieprofessor Russel förfäktade Draper och White vetenskapens överlägsenhet. I denna deras strävan skapade de ”ett helt ämne av falsk kunskap genom att enbart konsultera varandra istället för att gå till källorna.” De begick själva det fel de beskyllde Kyrkan för att göra, nämligen att propagera för osanning och felaktigheter.

Tack och lov har det de senaste åren publicerats flera böcker som tillrättalägger myterna om Columbus och de påstådda medeltida åsikterna hos Kyrkan. De kristnas påstådda tro på en platt jord har blivit en kliché för en betydligt överdriven bild av hur mörk medeltiden var, full av ”kyrklig ovetenskap”. Men faktiskt är användandet av denna kliché ett bevis på hur desinformerade vi moderna, ”informerade” nutidsmänniskor är om sanningen om historien! Hur många fler liknande, allmänt vedertagna ”sanningar” det fortfarande finns kvar att avslöja, vet naturligtvis bara Gud. Att en lögn eller felaktighet som upprepas tillräckligt många gånger eller som används av en auktoritet, till slut blir en ”sanning” har vi sett skrämmande exempel på under 1900-talet. Det mest kända exemplet på det var nazisternas propagandaminister Josef Goebbels som medvetet använde lögner och upprepade dem tillräckligt ofta så att de efter ett kort tag antogs och ansågs vara sanningen. Med den hastighet som åsikter och påståenden sprids på nuförtiden via Internet och dylikt, är det säkert mycket annat som också skulle behöva tillrättaläggas.

Källa: Origins Nr 1/95, Russel JB, 1991, Inventing the flat Earth: Columbus and modern historians. NY: Praeger Publishers.

Olof Amkoff