RFSL ser inte saken från barnens perspektiv!

Jag betvivlar inte alls att homosexuella kan vara bra föräldrar! Det är inte det som är sakfrågan! Sakfrågan är: vad är bäst för barnen. Det verkar som om de homosexuella har fastnat i sin tankebyggnad att homosex är naturligt och att homosexuella adoptioner är bra för barnen. Eller så har de bestämt sig för att till varje pris skaffa sig adoptionsrätt oavsett vad som är barnens bästa! Man berör inte med enda ord Adoptions Centrums (AC) remissvar angående homosexuella adoptioner. AC:s entydiga nej till det, är tydligen alltför jobbigt och besvärligt för att kommentera. Det väljer man att totalt ignorera istället. Men sanningen går inte att förtiga!

Låt mig förklara kärnpunkten i min kritik: heterosexuellt samliv kan resultera i egen biologisk avkomma. Det kan inte homosexuellt samliv göra. Alltså är det onaturligt. Naturens mening med samlivet är framför allt att ge människan egen biologisk avkomma för att säkra människosläktets fortbestånd. Det håller de allra flesta med om.

Barn utvecklas och mognar bäst om de får ha en mamma och en pappa som älskar dem. Det räcker inte med mor- och farföräldrar, grannen eller en bekant av det orepresenterade könet i familjen, för att barnen ska präglas rätt, få någon av det egna könet att identifiera sig med,  få rätt könsidentitet, få gränser satta osv. Att uppfostra barn till trygga och harmoniska människor är en daglig arbetsinsats. Till det krävs föräldrar, helst två. Det räcker inte alls med en sporadisk kontakt med en eller flera olika representanter för det saknade könet bland föräldrarna. Därför är det väldigt avslöjande att flera av mina opponenter har varit barnlösa tonåringar, eller sjuttiotalister med självsäkra och snabba svar till förmån för homosexuell adopotion.

Olof Amkoff