Andedopet i GT och i NT

Som de flesta av oss vet, vimlar det av symboler och förebilder i Bibeln. Till exempel förebildar judendomens påskalamm ingen mindre än Jesus Kristus. Det säger bland annat Johannes Döparen rakt ut i Johannes evangelium 1:29. Kopparormen i 4 Mosebok 21 förebildar Jesu korsfästelse, vilket Herren själv säger i Johannes 3:14. Ormen, draken, symboliserar Satan, djävulen enligt Uppenbarelseboken 12:9. Rökelsen i GT är en symbol för "de rättfärdigas böner" enligt Upp. 5:8. De judiska prästernas vita linnekläder förklaras för oss i Upp. 19:8 vara en symbol på "de heligas rättfärdighet". Olja, smörjelse förklaras för oss i Sakarja 4:1-6 vara en symbol på den helige Andes kraft. Listan skulle bli mycket lång om Tabernaklets alla detaljer skulle förklaras. Ämnet för denna artikel är andedopet, andeuppfyllelsen, Guds Andes kraft i våra liv. Nyckeln till att kunna förstå Bibelns undervisning om skillnaden mellan pånyttfödelsen och andedopet, är att se skillnaden mellan att få Guds Ande i sig, respektive att få den över sig. I Matteus 3:16 ser vi hur Jesus blir andedöpt, fick Anden över sig, efter att först ha blivit vattendöpt. Joh 1:33 talar om samma sak. I 1 Kor 12:13 tar Paulus det för givet att alla troende var andedöpta, i det han säger "...och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss." I 2 Kon 2:8-15 har vi berättelsen om hur Elia slog med sin mantel på vattnet så att det delade sig. Profetlärjungen Elisa bad Elia att få en dubbel arvslott av hans "ande", dvs smörjelse. En stormvind med hästar av eld tog bort Elia, men lämnade kvar dennes mantel på marken. Elisa tog upp den och slog på Jordanflodens vatten, vilket då delade sig. De andra profetlärjungarna konstaterade häpet i vers 15 "Elias ande vilar nu över Elisa." Med all önskvärd tydlighet ser vi här hur manteln symboliserar Guds Andes kraft i våra liv.

En annan beskrivning av andeuppfyllelsen kraft i GT är uttrycket "Herrens hand". I 2 Kon 3:15 sägs "-Men hämta nu hit åt mig (Elisa) en harpospelare. Så ofta harpospelaren spelade, kom nämligen Herrens hand över honom." Ytterligare bibelställen som talar om samma sak är t ex: 1 Kon 18:46, Esra 7:6, Jesaja 8:11, 42:1, 61:1, Hes 1:3, 3:22 och 8:1. För att till fullo förstå skillnaden mellan att få Guds Ande i sig respektive över sig, måste vi ta reda på när lärjungarna blev pånyttfödda, fick Anden i sig. I Joh 7:39 ser vi halva svaret. "Detta sa han om Anden, vilken de som trodde på honom skulle få; för ande var då ännu inte given, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad." Andra hälften av svaret ges i Joh 20:22, där Jesus nu var förhärligad - "Och när han hade sagt detta, andades han på dem och sa till dem: Tag emot helig ande!" I Lukas 24:49 talar Jesus till sina nyfrälsta lärjungar - "Och se, jag vill sända till er, vad min Fader har utlovat. Men ni ska stanna kvar här i staden, till dess ni från höjden blivit beklädda med kraft." Vilken kraft var det lärjungarna skulle bli beklädda med? Apostlagärningarna 1:4-5,8 ger oss svaret. "Lämna inte Jerusalem, utan förbida där, vad Fadern har utlovat, det varom ni har hört av
mig. Ty Johannes döpte med vatten, men få dagar härefter ska ni bli döpta i helig Ande." "Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft att bli mina vittnen både i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och sedan intill jorden ända." Det grekiska ord som används i Bibelns
originaltext för Guds Andes kraft, är "dynamis", vilket vårt ord dynamit (exploderande kraft) och dynamo (självproducerande kraft) kommer ifrån. Det grekiska ordet dynamis betyder kraft i rörelse, som utför under. Det betyder också förmåga, mäktiga gärningar och undergörande övernaturlig kraft.

Paulus fick profetisk kunskap kom att människorna i de yttersta dagarna "ska ha ett sken av gudsfruktan, men ska inte vilja veta av dess kraft (dynamis). Vänd dig bort ifrån sådana." 2 Tim 3:5. På denna punkt är det oerhört viktigt att vi rannsakar oss själva. Med vilken kraft är det jag
försöker leva mitt kristna liv? Är det med min egen kraft, min egen kunskap, mitt eget förstånd, vishet, insikt osv. Allt sådant kommer på domens dag att räknas för "trä, hö och strå" enligt 1 Kor 3:10-15. Men om vi ber om att få lära känna den helige Ande, om vi ber Fadern om att ge oss helig Ande, som Jesus uppmanar oss till i Lukas 11:13, då bygger vi på grunden i våra liv (vilken är en levande tro på Jesus) med "guld, silver och dyrbara stenar."
Jesu ord i Lukas 24:49 om att bli "beklädda med kraft" går tillbaka till Elisas profetkallelse i 1 Kon 19:16,19. "Och till profet i ditt ställe ska du smörja Elisa." "Och Elia gick fram till honom och kastade sin mantel över honom." Som vi tidigare sett var Elias mantel en symbol på andedopet, smörjelsen, Guds kraft.

VARFÖR ÄR ANDEDOPET SÅ VIKTIGT?

Paulus ger oss svaret på ovanstående fråga i 1 Kor 2:1-5. "När jag kom till er, mina bröder, var det inte med höga ord eller hög vidsom, som jag frambar för er Guds vittnesbörd. Ty jag hade beslutit mig för att, medan jag var hos er, inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst. Och jag uppträdde hos er i svaghet och med fruktan och mycken bävan. Och mitt tal och min predikan framställdes inte med övertalande visdomsord, utan med bevisning i ande och kraft (dynamis); ty er tro skulle inte vara grundad på människors visdom utan på Guds kraft (dynamis)." Samma sak säger han i 1 Tess 1:5. Därför uppmanar Paulus oss i 1 Kor 12:31 och 14:1,12 att "Men var ivriga att få de nådegåvor, som är de största." "Far efter kärleken, men var också ivriga att få de andliga nådegåvorna, framför allt profetians gåva." "Detta gäller också för er, när ni är ivriga att få andliga nådegåvor, så må er strävan efter att dessa hos er ska överflöda, ha församlingens uppbyggelse till mål."

"Men finns det inte bara ett dop, enl Ef 4:5?"

"Summan av ditt ord (som) är sanning" (Ps 119:160), talar faktiskt om fem olika dop!

1. Dopet till Moses - 1 Kor 10:2.
2. Johannesdopet - Apg 19:3-5.
3. Lidandets dop - Lukas 12:50.
4. Dopet till Kristus - Rom 6.3.
5. Dopet i helig Ande och eld - Lukas 3:16.

De två förstnämnda dopen, tillhörde det gamla förbundet. Det tredje, lidandets dop, har vi alla att genomgå mer eller mindre, se Markus 10:38-39. Återstår så de två sistnämnda dopen. De är varsin hälft av det enda dop som Ef 4:5 talar om. Hur då? Jo, på samma sätt som Jesu dop bestod av en jordisk substans (vattnet) och en himmelsk substans (Anden i form av en vit duva), likadant fick Israels barn döpas till Moses, både i Röda Havet (jordisk substans) och i molnskyn (himmelsk substans) enligt 1 Kor 10:2. Vers 11 i samma kapitel undervisar oss om att "detta hände dem som förebilder" åt oss. Med andra ord: en kristen som inte är andedöpt, har inte "stigit upp ur Jordanfloden" ännu, Matt 3:16. Han/hon har endast fått den ena hälften av det enda Dopet! För att undanröja alla eventuella tvivel och missförstånd angående andedopet, läser vi i Apg 8:14-17 "Då nu apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. Och när dessa kom dit ned, bad de för dem att de måtte få helig ande; ty helig ande hade ännu inte fallit på någon av dem utan de var endast döpta i Herren Jesu namn. De la då händerna på dem och de fick helig ande." Eftersom det i detta fall inte var fråga om barndop i vers 16, utan troendedop, var följaktligen dessa samarier redan frälsta, pånyttfödda, med Guds Ande i sig. Ändå behövde de "få helig Ande"! Jesus säger i Matteus 22:29 hur centralt det är att förstå detta med Guds kraft, för att inte hamna lika snett som saduccéerna, till vilka han vänder sig här: "Jesus svarade och sade till dem: Ni far vilse, ty ni förstår inte skrifterna och inte Guds kraft (dynamis)." Så om till och med Jesus behövde bli andedöpt innan Han vittnade och predikade, hur mycket mer behöver då inte vi det?

"Tog inte andedopet slut, när apostlarna dött?"

Om detta vore sant skulle det absolut vara omnämnt i Bibeln i klartext, men det är det inte. Istället formulerades Apostlagärningarna utan ett egentligt slut. Apostlagärningar har det fortsatt att utföras genom hela kyrkohistorien. Läs t ex om "den helige Franciskus", eller om Martin Luther. En av modern tids största apostlar var Smith Wigglesworth. En engelsk rörmokare och analfabet som blev mäktigt brukad av Guds Ande! Hans böner reste upp 22 döda till livet igen och skaror av människor över hela världen, inklusive Sverige, blev helade på hans massmöten. Han dog under en gudstjänst, helt frisk 1947. Det finns böcker av/om honom på svenska.

"Skulle inte tungotalet ta slut, enligt 1 Kor 13:8?"

Denna, ofta förekommande, invändning är som vanligt hämtad från en bibelvers, ryckt ur sitt sammanhang. Samma vers säger att även "kunskapen ska försvinna", men det är det ingen som hävdar att den gjort! Läser man vidare ser man att vers 10 nämner att "när det kommer som är fullkomligt, då ska det försvinna som är ett styckverk". Styckverken har exemplifierats för oss i vers 8: "profetians gåva, tungomålstalandet och kunskapen". Om man hävdar att tungomålstalande har upphört, då måste man i logikens namn också säga att även kunskapen försvunnit, enligt vers 8-12, men det gör ingen. Paulus liknar vår nuvarande kunskap om Gud vid ett styckverk: "Nu ser vi på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då ska vi se ansikte mot ansikte." Det "fullkomliga" som Paulus åsyftar är det som beskrivs för oss i Uppenbarelseboken 22:3-4 "hans tjänare ska se hans ansikte". Jesus lovade i Apg 1:8 att hans lärjungar skulle få Andens kraft att bli hans vittnen så det räckte "intill jorden ända." Eller: jordens absolut yttersta gräns, som det också kan översättas till. De 12 första apostlarna hann aldrig till jordens ända! Inte ens idag har Kyrkan lyckats nå dit. Det finns fortfarande c:a 1750 etniska folkgrupper som aldrig har hört talas om Jesus. De utgör sammanlagt c:a 2,5 miljarder människor! Så detta löfte om andeuppfyllelse i Apg 1:8 gäller naturligtvis än idag. Så här uttrycker sig Petrus om den saken i Apg 2:38-39: "Gör bättring och låt döpa er i Jesu Kristi namn till era synders förlåtelse, då ska ni som gåva få den helige Ande. Ty er gäller löftet och era barn, jämväl alla dem som är i fjärran, så många som Herren, vår Gud, kallar." Apostlagärningarna är fylld av exempel på hur hela städer, landsändar och öar omvände sig från synd, avgudadyrkan, trolldom och vidskepelse när de fick se Guds kraft demonstreras i bön med handpåläggning för de sjuka, med åtföljande tecken och under. Se t. ex. Apg 8:5-14 om Filippus, 11:21-24 om de kristna i Antiokia, 13:6-12 om Paulus på Pafos, 14:3-4 om Paulus och Barnabas i Ikonium, 14:8-13 om Paulus och Barnabas i Lystra, 19:11-20 om Paulus i Efesus och kapitel 28:1-10 om Paulus på Malta. Ingenting mindre än detta kommer att behövas och behövs redan i dag, för att kunna nå alltifrån våra grannar och vänner, till att nå de dryga två miljarderna människor, som aldrig har hört talas om Jesus som den enda vägen till Gud!

Olof Amkoff