Hur kan man veta vad som är Guds vilja?

Många kristna kämpar med frågan om hur man ska kunna veta vad som är Guds vilja. Både specifikt i en given situation och rent allmänt vad Gud vill med ens liv, var ens kallelse ligger, vad Skaparen har ämnat en till, osv. Detta är väldigt viktiga frågor och naturligtvis vill vår himmelske Fader ge sina barn svar på deras frågor.

Helst skulle vi vilja att en ängel kom och talade om för oss vad Gud vill. Eller varför inte en hand som skriver på väggen med stora, tydliga bokstäver? Åtminstone skulle man väl kunna få höra Guds röst tala till en med hörbar stämma!? Det var så under det gamla förbundets tid. Det läser vi om i Gamla Testamentet. Redan kung David visste att Gud vill visa oss vad som är hans vilja. Så här skriver han under den helige Andes ledning i Psalm 25:9 14 "Han leder de ödmjuka rätt, han lär dem sin väg. Alla HERRENS vägar är nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd. För ditt namns skull, HERRE, förlåt min missgärning, ty den är stor. Finns det en man som fruktar HERREN, då undervisar han honom om den väg han bör välja. Han själv ska leva i lycka, och hans efterkommande ska besitta landet. HERREN har sin umgängelse med dem som fruktar honom, och sitt förbund vill han kungöra för dem." Psalm 32:8 säger "Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du ska vandra, jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig. I Psalm 143:10 sammankopplar David, Guds vilja med Andens ledning: Lär mig att göra din vilja, ty du är min Gud, din gode Ande må leda mig på jämn mark.

Men nu är det faktiskt så, att det nya förbund vi lever i, vilar på bättre löften än det gamla förbundet, enligt Hebréerbrevet 7:22 och 8:6. Alltså behöver Han inte tala till oss utifrån längre. Det behövs inga "ulltussar" à la Gideon (Domarboken 6:36 40) eller andra yttre tecken på Guds vilja och ledning. På grund av vår pånyttfödelse bor ju Gud genom sin helige Ande, inuti oss. Alltså är det på insidan vi har Guds vittnesbörd nuförtiden. Ef. 4:23 säger att Anden bor i ert sinne, Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er?, 1 Kor 3:16. Samma sak i princip, säger aposteln i 2 Kor 13: 5 Pröva er själva om ni lever i tron. Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Gör ni inte det består ni inte provet. Av detta följer att vi behöver bara vända vår uppmärksamhet innåt nuförtiden för att kunna pejla in Guds ledning. Söker vi någon annanstans, består vi inte provet på att vara ledd av Guds Ande.

Det helt fantastiska med att vara en sant kristen, pånyttfödd människa, är att vi blir så förenade med Jesus, att vi är en ande med honom, enligt 1 Kor 6:17! Det betyder i detta sammanhang att vi i vår ande, ”hör” vad Jesus säger. Han är Guds Ord, enligt Upp 19:13 och Joh 1:1. Det är sällan vi hör Guds röst med våra fysiska öron. Men visst går det att ”höra” vad Herren säger med våra andliga öron. Framför allt talar Gud genom sina ord till sina barn. Det gör ju vi också till våra barn. På samma sätt som våra barn hör vad vi säger till dem, genom våra ord, så hör också Guds barn vad deras himmelske Fader säger till dem genom hans ord. Guds ord är i första hand Bibeln. Jesus säger i Joh 17:17 Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning. Därför är en daglig bibelläsning så viktig. Vi kan också känna i vår ande vad Jesus känner om en sak. Är det frid i hans hjärta över en sak vi tänker göra, då är det frid i vårt hjärta också. O s v

En stor hjälp till att bli befäst i Guds vilja, är att förstå hur barnaskapets Ande fungerar, Rom 8:15. Barnets "arbete" är att leka. Det leker med det som det tycker om, det som är roligt och spännande. Det går inte att tvinga ett barn att göra vad man vill. Likadant är det med oss. Sedan jag själv blev pappa har mycket av detta blivit uppenbart genom att helt enkelt observera mina egna barn på detta område samt att lägga märke till hur min kärlek till mina barn tar sig uttryck. T. ex ligger det i föräldraskapets natur att planera för sina barn i förväg. Vissa beslut kan man ta lång tid i förväg, andra beslut tas i samarbete med barnets egen vilja och uppenbara läggning, förmåga, intressen osv. På samma sätt är det med Guds vilja för oss. Det finns en plan förberedd för våra liv. Det är vad Paulus säger i Ef. 2:10 att Hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi ska vandra i dem. Han både vill, kan och faktiskt leder oss, varje dag! Det är som Jesus säger att om nu redan ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer ska då inte den himmelske Fadern ge det som är gott åt dem som beder honom, Matteus 7:11. Vi kan alltså sluta oss till att det inte är Gud det är fel på om vi tycker oss sakna visshet om vad som är hans vilja. Av samma anledning som Gud lät predika en dårskap enligt 1 Kor. 1:18, låter han även den mest fåkunnige, (olärde) kunna finna Guds vilja.

I om med att det inte ska vara svårt för någon att förstå vad Guds vilja är, har han låtit den kunna förstås på ett mycket enkelt sätt. Det är bara att fråga sig själv vad jag vill göra för Guds rike, vad jag har en längtan till att göra, vad jag upplever vore roligt, spännande att få göra för Gud. Psalm 19:9 säger HERRENS befallningar är rätta och ger glädje åt hjärtat. Självklart vill Gud att hans barn ska tycka att det är roligt att göra hans vilja, att lyda hans befallningar. Därför innehåller de också en dos av glädje. Som den store pedagog han är, vet Gud att med det dåliga samvetet kan man bara driva, tvinga människan att lyda till en viss gräns, sedan går det inte längre. Eller så fortsätter man att lyda ändå, men till priset av ett stukat samvete, försvunnen glädje och svalnad kärlek. I och med att Gud är en god Gud, använder han aldrig den vägen. Den är stängd på grund av hans fulla respekt för den fria vilja han gett varje människa. Framför allt använder sig Gud inte av ett dåligt samvete för att få sin vilja igenom på grund av vad som sker i pånyttfödelsen. Enligt Hebréerbrevet 9:14 har Jesu blod renat våra samveten från döda gärningar. Han kan alltså inte gå emot sig själv och försoningens konsekvenser. Dessutom är ju det dåliga samvetet Åklagarens sätt att "tala" och leda människor. Det språket använder inte Gud!

Fil. 2:13 säger Ty Gud är den som verkar i er, både vilja och gärningar, för att hans goda vilja ska kunna ske Detta sker alltså mitt i vår egen vilja. Där återfinns Guds vilja! Därför måste man fråga sig själv, vad vill jag i denna situation? Eller som Jesus säger i Lukas 12:57 Varför låter ni inte ert eget inre döma om vad rätt är? Men man måste vara på sin vakt så man inte bedrar sig själv. För köttet och ens oförnyade sinnelag (Rom. 12:2) vill aldrig göra Guds vilja. Men den pånyttföddes ande vill det. Ja, den är villig, sa Jesus i Matt 26:41. Bara man är uppriktig mot sig själv och mot Gud, kan man lyssna in "Guds röst" ganska lätt.

Det kan synas vara alltför bra för att vara sant, men så är det med allt vad Gud erbjuder av nåd. Det upplevs av köttet och det naturliga sinnet som alltför bra, för enkelt eller för lätt för att vara sant. Det beror på att vi aldrig i våra mellanmänskliga relationer fått uppleva en sån total godhet, rakhet, sanning och oförtjänt godhet (nåd), att vi kan känna igen Guds erbjudande från vår egen erfarenhet. Men det är skillnad på Gud och människa. Hans tankar är så oerhört mycket högre än vad våra tankar är, att de därför upplevs som för bra för att kunna vara sanna. Vi har ju att göra med en Person som är totalt god, rakt igenom kärleksfull och utan anseende till personen, Apg.10:34, Rom.2:11, Gal. 2:6, Ef. 6:9.

Paulus förklarar vad som är Guds vilja på ett mycket klart och enkelt sätt i Romarbrevet 14:17‑18. Ty Guds rike består inte i mat och dryck utan i rättfärdighet, frid och glädje i den helige Ande. Den som tjänar Kristus på det sättet behagar Gud och håller provet inför människor. Var sak ska ju avgöras efter två eller tre vittnens utsago, enligt Bibeln. I Romarbrevet 14:17 återfinns tre ”vittnen” som vi kan lita på angående vad som är Guds vilja. Det gäller både principiellt och i vardagslag. Först och främst måste det som man överväger att göra, vara rättfärdigt. Det är lätt att med sitt förstånd avgöra det. Det finns inget mörker hos Gud, alltså inte heller något orättfärdigt i hans vilja för oss. Till exempel kan man inte stjäla för Guds rikes skull. Inte heller har Gud någonsin bett någon starta ett "kristet" nudistbad, fastän det finns sådana (!), eller något liknande. Vittne nummer två som Paulus nämner är frid. Känner man frid i sitt hjärta över en sak, och det är rättfärdigt, då ska man göra det och inte tveka. Det räcker med dessa två vittnen. Men för den osäkre, ovane och obefäste i Guds nåd och Andes ledning, kan man även fåglädje i den helige Ande som det tredje vittnesbördet. Det finns en glädje till och med i offer och tiondegivande enligt 2 Kor 9:7Var och en ska ge vad han känner sig manad till i sitt hjärta. Ty Gud älskar en glad givare. Alltså består maningen i glädje. Jesus liknar i Joh. 4:34 Guds vilja med tillfredsställelsen att få äta god mat: Min mat är att göra dens vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk.

Paulus avslutar sin lilla undervisning om vad som ingår i Guds rike med att säga den som tjänar Kristus på det sättet behagar Gud och håller provet inför människor. Allt detta tjat om att "ställa upp" på de verksamheter som hittas på i Kyrkan, behagar inte Gud. Inte heller utgör det ett gott vittnesbörd inför människorna. De ser nämligen att vi inte gör det med glädje, utan av tvång och med dåligt samvete. Dåligt samvete har de redan nog av, så att bli en kristen är inte att tänka på när de ser oss slava under döda gärningar i Jesu namn! Det lockar ingen. Paulus förstod den fria viljans plats hos den kristne. Så här skriver han i sitt brev till Filemon i vers 14: Men utan ditt samtycke har jag inte velat göra något, för att det goda som du gör inte ska ske av tvång utan av fri vilja.

Frank Mangs skriver om detta i sin bok ”Mästarens väg”. ”Och även i det andliga arbetet står vi inför samma stora fara. Det religiösa mångsyssleriet har avlivat mer än en predikant. För 20 år sedan var han brinnande i anden och bad mycket. Men nu har han så många möten och sammanträden, så många sociala intressen, sjukbesök och expeditions- göromål, han är med i så många kommittéer och arbetsgrenar, att han ej hinner bedja. Det är klart, att organisationen är bra, så långt den kan, och får vara ett organ för Andens kraft, men tar mångsyssleriet överhanden - vilket det gjort på många håll - då må vi sannerligen bedja Gud, att han frälsar oss från hela maskineriet.” sidan 73.

Ett glädjande radikalt och frimodigt uttalande i denna sak från en tongivande och ledande person inom svensk kristenhet idag, återfinns i Trons Världs nr 23/96. Där har pastorn för Stockholms nya pingstförsamling Karisma Center, Sven Almkvist, en krönika. Han säger "En församling som lever i en vision har ofta mycket lättare att få människor att axla ansvar i församlingen utifrån motivation i stället för av dåligt samvete. Om ett andligt ledarskap måste hänvisa till plikt och dåligt samvete för att få människor att 'ställa upp' på all verksamhet, har man påbörjat en farlig väg som ofta leder till att människor blir utbrända och besvikna."

Det kan också vara så att verksamheten började i Anden men fortsätter i köttet, Gal. 3:3. Att "ställa upp" på sådant är bara konstgjord andning. Ju förr det får upphöra och ersättas av något Andefött, desto bättre. Men i och med att så många kristna inte lärt sig att säga nej med ett bibehållet gott samvete, upprätthålls mycken aktivitet och verksamhet i många församlingar med döda gärningar. Det borde kallas för värksamhet! Det gäller för oss kristna att bara gå varhelst Lammet går!, Uppenbarelseboken 14:4.

Paulus tog för givet att alla kristna skulle kunna urskilja Guds vilja. Så här skriver han i Rom. 12:2 Anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom. Likadant säger han till de troende i Efesus i Ef.5:17: Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja. Till de troende i Kolosse säger han i Kol. 1:9 Vår bön är att ni ska uppfyllas av kunskap om Guds vilja, med all andlig vishet och insikt. Pauli medarbetare Epafras hade nöd för de troendes helgelse. Det visste Paulus och skrev därför i Kol 4:12 om Epafras att han: alltid kämpar för er i sina böner, för att ni ska stå fasta, fullkomliga och helt övertygade om allt vad Gud vill.

Olof Amkoff