Nationernas släkttavla i 1 Mos. 10

Den s.k. "Mose avskedssång" i 5 Mos 32 innehåller en vers som på ett tydligt sätt hjälper oss förstå Guds hand genom mänsklighetens hela historia. Vers 8 lyder "När den Högste gav arvslotter åt folken, när han fördelade människors barn, då utstakade han gränserna för folken efter antalet av Israels barn." Israel är ju densamme som Jakob, se 1 Mos 32.28, och han hade 70 barn enl 2 Mos 1:5. Alltså kan vi säga att den Högste fördelade människosläktet efter principen: siffran 70 och dess symboliska innebörd. Siffran 70 återkommer ofta i Bibeln och då i betydelsen av Gudomlig planering, perfektion, överflöd, rik välsignelse etc. T ex var Gideon välsignad med 70 söner (Dom 8:30), Mose tog med sig 70 äldste på Sinai (2 Mos 24:1) och Jesus sände ut 70 lärjungar, inte 72 som vi ska se senare!

Det sätt på vilket människan har spridit ut sig på jorden är ingen slump utan ett Guds "rådslut". Därför finner vi att antalet på Noas sonsöner är 70. Denna siffra står som symbol för hela människosläktets fullhet. Eller som Uppenbarelseboken 5:9 uttrycker det: "alla stammar och tungomål och folk och folkslag". Varken Sem, Ham eller Jafet ska räknas in i siffran 70, för det står uttryckligen i 1 Mos 10:1, 20 och 31-32 att hela kapitlet handlar om "Noas söners släkt" och att "från dem har folken efter floden utbrett sig på jorden". Inte heller Nimrods namn ska räknas in bland de 70, för han nämns inte som en anfader till en nation, folk eller stam, utan han nämns som en individ samt som en förebild till Antikrist. Hans namn betyder "revoltera, härska".  Han var ju också mycket riktigt "den förste som upprättade ett välde på jorden enl 1 Mos 10:8 i strid mot Guds befallning att uppfylla hela jorden, 1 Mos 1:28, 9:1. På grund av Nimrods tilltag "spridde Herren dem därifrån ut över hela jorden så att de måste upphöra att bygga på staden" 1 Mos 11:8. Nimrod nämns inte heller i uppräkningen av Kus:s söner i 10:7, vilket han ändå var enligt 10:8.  Nimrod är m a o inte en representant för Noas söners släkter.

1 Mos 10 är det bibliska vittnesbördet om hur jordens folk har utbrett sig efter syndafloden. Tidpunkten för detta nämns i 1 Mos 11:8 och 10:25. Att Guds hand hela tiden varit med i mänsklighetens utbredning på jorden, bekräftar Paulus i Apg. 17:26 "Och han har skapat människosläktets alla folk, alla från en enda stamfader, till att bosätta sig över hela jorden och han har fastställt för dem bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de ska bo". Guds ord vill i 1 Mos 10 peka på att vi alla härstammar från samma urfamilj, oavsett genetiskt arv, (av evolutionister kallat "ras"). Vi är alla släkt med varandra, alla är vi bröder och systrar, varandras nästa. Med insikt om detta profeterar både Jesaja och Mika om att dagar ska komma då nationerna och folken inte mer ska lyfta svärd mot varandra, och inte mer lära sig att strida, Jes 2:4, Mika 4:3.

Hur tillförlitlig är då 1 Mos 10 ?

Enligt Dr William F. Albright, som allmänt erkänns som den störste auktoriteten inom mellanöstern- arkeologin, är 1 Mosebok 10 ett "förvånansvärt korrekt dokument". (Ändå är han inte en bibeltroende kristen!). Citatet är från Robert Youngs "Analytical Concordance to the Bible", sid 25. Som kuriosa kan nämnas att Bra Böckers Världsatlas har en artikel om människans historia. Där sägs att vi har 3 olika "raser" att härstamma från. (Sems, Hams och Jafets?) Som bibeltroende kristna är det ändå Guds eget Ord som är det avgörande, även om inte en enda vetenskapsman stöder bibelordet för tillfället.

Men på tal om vetenskapsmän. På DN:s "tredje sidan" 5/4-1995, recenserar genetik-professor Bengt Olle Bengtsson en bok av professor Luca Cavalli-Sforza, "The History and Geography of Human Genes", angående människans ursprung. En forskargrupp under ledning av Cavalli-Sforza, knuten till Stanforduniversitetet, har under lång tid "metodiskt samlat information om olika arvsanlags förekomst i olika delar av världen och utarbetat datorbaserade statistiska metoder för dess analys" skriver recensenten. Han sammanfattar: det finns tre stora huvudstammar på människans träd. Den första stammen innehåller alla de representerade folken från svarta Afrika. Den andra stammen sträcker sig mot Sydasien och den tredje stammen förgrenar sig i de europeiska folken m.fl. Detta resultat bekräftar på ett slående sätt den s.k. nationernas släkttavla i 1:a Mosebok, kapitel 10. Där redogörs ytterst noggrant för hur människan bredde ut sig på jorden utifrån Noas söners släkter. Noa hade ju som bekant (?) tre söner: Sem, Ham och Jafet. Ham betyder "svart", och han är också anfadern till stam nummer 1, det svarta Afrikas alla folk. Sem är anfader till judar och araber, de semitiska folken, stam nummer 2. Jafet betyder "utvidga". Jafets söner Gomer, Askenas m.fl,  har arkeologerna inte haft några problem med att identifiera som goter, askanier (vikingarnas Askania blev Skandinavien och Skåne), skyter, slaver m fl. Jafet är anfader till den indoeuropeiska folkstammen, stam nummer 3 hos stanford-forskargruppen!

Nedan följer en systematisk genomgång av Noas söners släkter, från vilka vi alla, oavsett hudfärg, härstammar.

JAFETS SÖNERS SLÄKTER.

Jafet betyder utvidga, skaffa rum. 1 Mos 10:2-5.

GOMER: Arkeologen Robert Young säger att "Gomer bosatte sig på nordsidan av Svarta havet och spred sig sedan söderut och västerut till Europas yttersta gränser." Med andra ord: goter. Den judiska bibelkommentaren Talmud betecknar Gomer som Germani, jmf engelskans Germany. De germanska folken. Avser sannolikt de västeuropeiska folken.

MAGOG: Josefus, den kände judiske historikern i romarrikets tjänst på 100-talet e.Kr, säger att "Magog är av grekerna kallade skyter."  Han säger att de bodde i de nordligaste regionerna ovanför de kaukasiska bergen. Plinius d.y., känd romersk författare, samtida med Josefus, säger att "Hierapolis, som togs av skyterna kallades sedan för Magog". Alla historieböcker placerar de skytiska stammarna inom  Rysslands och de övriga OSS-ländernas gränser.

MADAI: Mederna. Välkänt folk öster om Assyrien. Nuvarande Irak. En del av detta folkslag, Aryanerna, drog sig österut och stannade i Indien.

JAVAN: Iapetos, (Jafet) var grekernas stamfader enligt deras egen litteratur. En av hans söner var Javan som gett upphovet till namnen Joner och Jonien. Med andra ord: Grekland.

TUBAL, MESEK: Dessa två folkslag nämns alltid tillsammans i Bibeln. T ex Hes 27:13, 32:26, 38:23, 39:1. Assyriska inskriptioner nämner landet "Tabal" som granne med "Musku". Herodotus, en grekisk filosof på 400-talet f.Kr nämner också alltid "Moski" och "Tibaroi" tillsammans. På hans tid levde dessa folk, enligt Herodotus, vid Svarta havets sydkust. Meseks namn i den samariska Bibeln är "Mosek" och i Septuaginta bibeln (den grekiska) är det "Mosok". Josefus säger att folket som på hans tid var kända under namnet moskoviter och tubaliter, hade som ursprung Mesek och Tubal. Gesenius´ hebreiska lexikon säger om Mesek att han "var grundaren av Moschi, ett barbariskt folk som bodde i de Moschiska bergen." Gesenius säger också att det grekiska namnet Moschi, som härletts från det hebreiska namnet Mesek, är ursprunget till namnet Moskva. Om Tubal sägs: son till Jafet, från vilket tiberenerna kommer, ett folk vid Svarta havet väster om Moschi". Gesenius slutar med att säga att dessa två folk otvivelaktigt utgör Ryssland.

TIRAS: Enligt Josefus är detta Trakien, dagens nordostligaste Grekland och den europeiska delen av Turkiet. Även etruskerna kan vara detta folk.

ASKENAS: Skytisk stam enl assyriska inskriptioner. Askenas´ fader hette Germani enl Talmud. Tysk/polska judar kallar sig själva för askenazy. Askeniter enl Josefus. Antikens kartor placerar dem i dagens Polen, östra Tyskland, Tjeckien och Slovakien. Vikingarnas Askania blev sedan Skandinavien och Skåne .

RIFAT: Josefus anger honom som anfader till Patlagonerna som bodde vid Svarta havets sydkust, mellan Bithynien och Pontos. Andra menar Karpatorryssland i Ukraina.

TOGARMA: 1300 f. Kr nämner Hetiterna "Tagarma" som ett distrikt och en stad som låg norr om vägen mellan Haran och Karkemis i Turkiets sydöstra del. Gesenius lexikon säger att Togarmas söner grundade Armenien. Hes 27:14 säger att Togarma exporterade hästar och mulåsnor till Tyrus i Libanon. Josefus säger att Togarma är Frygien i nordvästra Turkiet.

ELISA: Cypern enl Hetiternas inskriptioner. Hes 27:7 talar om "Elisas öländer".

TARSIS: Fenicisk koloni i Spanien och Sardinien. Hes 27:25 nämner "Tarsisskepp".

KITTÉER: Fenicisk koloni på Cypern. Kition är en stad på Cypern.

DODANÉER: Enl 1 Krön 1:7 "Rodanéer", ön Rhodos  innevånare. "Från dessa har inbyggarna i hedningarnas Havsländer utbrett sig i sina länder" i 10:5, med det menas Jafets söner, inte Javans söner. Jafets avkomma spred sig ut över hela Europa plus en gren som kom till Persien och Indien. Därav uttrycket "indoeuropéer". Jafets söner är 7, hans sonsöner är 7. I Noas profetia om sina söner (1 Mos 9:25-27) säger han om Jafet att "Gud ska utvidga/skaffa rum åt Jafet, han ska få bo i Sems hyddor (tabernakel)". Jafets namn betyder utvidga. Jafets avkomma har mycket riktigt utvidgats och lagt stora delar av jorden under sig, både geografiskt och intellektuellt. Så även här ser vi  Guds ingripande och styrning av människans historia. Nu skedde detta ibland med orättfärdiga metoder, men det är inget vi kan klandra Gud för, det får stå på människans konto. Gud ångrar nämligen inte sina nådegåvor och kallelser enl Rom 11:29. Att Jafet skulle få bo i Sems tält enligt Noas profetia, visar sig gå i uppfyllelse då semiten Jesus gick till hedningarna och inbjöd dem till frälsning genom tron på de hebreiska semiternas Gud, Joh 10:16. Paulus fick bli Guds speciella verktyg för att få just Jafets avkomma att "ta sin boning i Sems hyddor". Det var därför som "Jesu ande inte tillät dem" att predika mer just då i romarrikets provins "Asien" (nordvästra Turkiet), utan ledde dem över till europeisk mark för första gången, enl Apg 16:6-10.

HAMS SÖNERS SLÄKTER

Ham betyder svart. 1 Mos 10:6-20.

KUS: Det hebreiska ordet för Nubien, (Etiopien, Sudan) söder om Egypten.

MISRAIM: Det hebreiska ordet för Egypten. "Hams land" enl Ps 105:23. Misraim, står i pluralis, med andra ord, namnet betecknar ett helt folk, en nation, inte bara en enda son.

PUT: Libyen enl Septuaginta och King James-bibeln. "Putaya med staden Cyrene" enl den persiske kungen Darius I:s erövringslista.

KANAAN: Folket och landet väster om Jordan, främst kustslätten och Fenicien. Landet som utlovas av Gud åt Israels barn i 1 Mos 15:16-21. Jmf 10:15-19, 2 Mos 3:8, Jos 3:10 samt kapitlen  9--11.

SEBA: Sudan. Landet mellan vita och blå Nilen. "Sebas resliga folk" enl Jes 45:14.

HAVILA: Betyder sandlandet, låg sannolikt i Arabien.

SABTA: Antikens stad Sabatah i Arabien.

RAEMA, SABTEKA: Nordarabiska släkten vilket alla Kus´ söner i vers 7 är.

SABA: Ett folk i sydvästra Arabien.

DEDAN: En nordarabisk stam som blev ett mycket viktigt handelsfolk.

10:8-12 = Nimrods välde: Babel = Amoréernas huvudstad Babylon. Kung Hammurabi är mest känd. Låg vid Eufrat. Ereck = på sumeriska Unuk i Gilgamesjeposet. Uruk på akkadiska. Dagens namn Warka, 20 mil sydost om Babylon. Ackad = stad i norra Babylonien, Sargon I:s huvudstad 2300 f. Kr. Kalne = ? Sinears land = Babylon  enl  Daniel 1:2  och 1 Mos 11:2, 9. Nineve = Assyriens  andra stad efter Assur. Låg vid Tigris. Rehobot-Ir = En förstad till Nineve åt nordost. Kela = En mycket viktig stad i Assyrien, söder om Nineve, kallas i dag för Nimrud! Resen = ? "Den stora staden" = jmf Jona 3:3. I Jerusalem Targum 10:9 står det "Han var mäktig i jakt och ondska mot Herren, för han var en jägare av människor, och han sa till den: Avlägsna er från Herrens dom och håll er till Nimrods dom! Därför brukar man säga: Som Nimrod den starke, stark i jakt och i ondska mot Herren."

LUDÉER, ANAMÉER, LEHABÉER, NAFTUHÉER: Egyptiska kolonier.

Patroséer: Södra Egypten.

KASLUHÉER: Antagligen folket som bodde vid berget Kasius mellan Egypten och Kanaan.

FILISTÉER: Enl Jer 47:4 kom de från Kaftor (Kreta), bosatte sig sedan vid Gasa enl 5 Mos 2:23 och Sef 2:5. Dagens palestinier.

KAFTORÉER: Ön Kretas invånare.

SIDON: Fenicisk stad, dagens Saida i Libanon. Betecknar ofta hela Fenicien.

HET: Hetiterna i Mindre Asien, nuvarande västra Turkiet.

JEBUSÉER: Staden Salems invånare med omnejd. Sedermera Jeru-Salem, Jos 15:63.

AMORÉER: Invånarna på båda sidor av Jordan i bergsbygden. Palestina + Syrien. 1 Mos 15:16-21.

GIRGASÉERNA: Grannfolk till hetiterna.

HIVÉER: Bodde i mellersta Palestina.

ARKÉER: Staden Arqas invånare norr om Tripolis i Libanon.

SINÉER: Staden Sins invånare nära Arqa. Somliga sinéer drog antagligen österut så långt som till Kina. Jmf uttrycken Sino-Japanska kriget, Sinologi m.m. Jes 49:12!

ARVADÉER: Staden Arwas invånare. Känd för sin flotta och sjöfart. I babylonska och assyriska dokument kallas staden för "Armada"! Nuvarande Ruad i Syrien.

SEMARÉER: Staden Simirra söder om Arwad.

HAMATÉER: Staden Hama vid floden Orontes i Syrien.

Sammanlagt nämns 30 söner och folk till Ham.

"Kananéernas område" utstakas i vers 19. Jmf 1 Mos 15:18-21 + 9:24-27. I och med att Hams "förbannade" sons (Kanaan) område så noga beskrivs i vers 19, är det förvånande att apartheidförespråkare hänvisar till Noas profetia som s.k. bibliskt stöd för sin politik. Man menar alltså att Ham som anfader till de svarta i Afrika, bara fick svarta barn, även Kanaan. Profetian får sin uppfyllelse i apartheid menar man! Felet är bara att man brydde sig inte om att ta reda på vart denne förbannade son tog vägen, genom att läsa kapitlet efter Noas profetia. För här redogörs ju ytterst noga Kanaans släkt och geografiska utbredning. "Summan av ditt ord är sanning," säger Psalm 119:160. Det finns inget som helst stöd i Bibeln för apartheid. De kristna som stöder apartheid borde läsa Matteus 15:22-28 där Jesus tar initiativet att gå upp till den kananeiska staden Sidon för att låta även Noas profetia över Kanaans avkomma, få komma in under Guds nåd och på så sätt upphävas! Men framför allt är ju apartheid en kärlekslös ideologi gentemot färgade och svarta. Av frukten känner man trädet, sa Jesus.

SEMS SÖNERS SLÄKTER

Sem betyder namn. 1 Mos 10:21-31.

"Ebers söner" = hebréerna, judarna.

ELAM: Välkänt folk och land öster om Babylon. Detta folk var det första att få uppfylla Noas profetia i 9:26 om att förslava kananéerna, se 14:1-7, 10:19.

ASSUR: Assyrier, folket norr om Babylon, vid mellersta Tigris. Dagens Irak.

ARPAKSAD: Antagligen kaldéerna, eller babylonier

LUD: Antagligen ett assyriskt folk vid övre Tigris.

ARAM: En folkgrupp i Syrien och Mesopotamien, vars språk, arameiska, talades av Jesus och hans samtida. Betecknar dagens Syrien.

US: Jobs hemland, Job 1:1. Enl Klagovisorna 4:21 låg Us i Edoms land, söder om Döda havet.

HUL, GETER, MAS, SELA: ?

EBER: Hebréerna, judarna, se 10:21 + 14:13.

PELEG: Betyder delning. Åsyftar vers 10:5, 32. Synonyma ord för delning används i dessa tre verser.  Hänsyftar också på 11:8 och 5 Mos 32:8. M.a.o. människosläktets utbredning på jorden skedde dels genom kontinentalförskjutningar (den enda kontinenten som fanns från skapelsen, delades upp) och dels genom språkförbistringens följdverkningar, folken delades upp i grupperingar efter språkgränser.

JOKTAN: Alla Joktans söner bosatte sig i Arabien, kanske även han själv.

ALMODAD: Arabiskt namn som betyder vän.

SELEF: j EMENITISK STAM

HASARMAVET: Område i sydarabien.

JERA: Arabisk benämning på månguden.

HADORAM: Betyder "guden Han är upphöjd"

USAL: Enligt arabisk och judisk tradition, Jemens antika huvudstad.

DIKLA: Betyder dadelpalm på arabiska.

OBAL: Distrikt i Jemen.

ABIMAEL: "Min fader är sannerligen gud" på sydarabiska.

SABA: Släkt med samma Saba i 10:7, alltså både hamitisk och semitisk.

OFIR: Guldproducerande område enl 2:11

JOBAB: En stam i sydarabien..

"Mesa" = semiternas västligaste område vid Röda Havet. "Sefar" = semiternas östligaste område.

Sems "söner" var 26 till antalet

Hams "söner" var 30 till antalet

Jafets "söner" var 14 till antalet

Summa summarum 70 "söner".

Andliga lärdomar:

Den hebreiska texten i 1 Mos 10 nämner 70 namn på Noas sonsöner, vilka står som representanter för jordens alla folk. Den grekiska översättningen av GT nämner 72 namn. Därav de olika översättningarna av Luk 10:1 där vissa översättningar säger att Jesus sände ut 70 lärjungar (King James, Darby, 1892 års svenska NT, Hedegård m.fl) medan 1917-års och 1981-års översättningar säger 72 lärjungar. Med lite kännedom om bibelns talsymbolik är det lättare att förstå vilken siffra som är den rätta och att förstå sambandet mellan 1 Mos 10 och Luk 10:1. Sifferuppgifter och talförhållanden i Bibeln har ofta en symbolisk innebörd. Talmystiken är medvetet gömd, för att den inte ska falla i ögonen på spekulanter. Reglerna är flytande. Samma tal kan betyda flera saker och samma begrepp kan uttryckas med flera tal. Ett beräkningssätt utgår från bokstävernas talvärde, t ex vilddjurets namns tal = 666. Ett annat beräkningssätt är att vissa tal knutits till bestämda begrepp: 1 = Gud (enhet, harmoni, frid) människan (oberoende, olydnad). 2 = Jesus (Alfa & Omega, sann Gud och sann människa, tjänare och Herre, vittnesbörd, dualism  m.m.). 3 = Gud, treenighet, Himmelen, återuppståndelsen. 4 = Världen ("stammar, tungomål, folk och folkslag" Upp 5:9) skapelsen (årstider, väderstreck, element, 4 olika sorters kött enl 1 Kor 15:39) svaghet, köttet. 5 = Nåd, tabernaklet, liv, ansvar inför Gud ( vi har 5 fingrar på våra händer, 5 tår på våra fötter, 5 sinnen: vad använder vi dem till, hur förvaltar vi det liv vi fått att leva under vår stund på jorden ?). 6 = människans tal (skapades på 6:e dagen), arbete (6 arbetsdagar i veckan), nästintill ett gudaväsen enl Ps 8:6, även Satans och Antikrists tal (ofullbordad räkning till 7), synd. 7 = Gud, tillfällig perfektion (3 + 4 dvs Gud plus världen), helighet, Guds välsignelse/planering, 8 = Jesus, Herre, återkomst, omskärelse/pånyttfödelse, återuppståndelse. 9 = Den helige Ande, (9 nådegåvor, 9-faldig Andens frukt) dom, slutet. 10 = Skapelsens perfektion, ansvar inför Gud (10 fingrar, 10 tår), Templet, vår fullkomlighet i Kristus. 11 = oordning (speciellt vad gäller Ordet), kaos. 12 = Evigheten, evig perfektion, Israel, Församlingen, Guds styre. 13 = Guds dom, avfall, uppror. 14 = Dubbel andlig perfektion (2 x 7). 15 = Gudomlig nåd i handling, Jes 38:5, (3 x 5). 17 = andlig praktisk perfektion (10 + 7). 19 = Gudomlig dom (10 + 9). 20 = väntan (21 - 1). 21 = (7 x 3) Gudomlig perfektion. 22 = oordning (2 x 11). 24 = (2 x 12) Himmelrikets styre och tillbedjan (Upp 4:4). 25 = Nåd utöver nåd. 30 = (3 x 10) Gudomlig ordning i fullmognad, (Josef, David, Jesus). 40 = prövning, tukt, väntan, viktiga händelser typ fasteperioder och Israels 40 år i öknen. 42 = Antikrists 42 månader.  50 = Jubelår, befrielse, frälsning. 70 = (7 x 10) Perfekt andlig ordning, jordens alla folk. 144 = (12 x 12) fullständighet. 153 = (1 + 2 + 3 + .....+ 17 = 153) Antalet kända fiskarter, Joh 21:11. Jesu människofiskare skulle nå ut till alla folk.. Den GT:liga förebilden för detta "Tempelbygge" finns i 2 Krön 2:17, 1 Krön 22:2. Den internationella förebedjar- rörelsen tolkar denna siffra (153) i ljuset av Matt 25:32. Av alla nationer och folk som finns,  (de  "70" i 1 Mos 10), kommer 153 att bestå provet inför Jesu domstol som "fårnationer",  resten blir "getnationer". Alla dessa tals symboliska innebörd förstärks när de adderas eller multipliceras med 10, 100 eller 1000. Till ex. de "7.000" eller de "144.000".

DE "70" FOLKENS SKYDDSÄNGLAR

Detta bibelstudium av 1 Mos 10 började med ett citat ur 5 Mos 32:8, att Herren utstakade "gränserna för folken efter antalet av Israels barn". Men i flera olika översättningar står det "efter antalet av Guds söner". Utifrån Job 1:6 vet vi att "Guds söner" syftar på änglavärlden. Därför finns det en tradition inom judendomen och en uppenbarelse inom väckelse- kristendomen att varje nation har sin skyddsängel. Israels skyddsängel (furste) är ärkeängeln Mikael enligt Daniel 10:21. Satan har på samma sätt satt sina "världshärskare" över de nationer han kommer åt, enl Ef 6:12, samt Joh 5:19 där Jesus säger att "hela världen är i den Ondes våld". Denna kamp mellan nationernas änglar återges tydligt i Dan 10:13, 20-21.

GUDS NAMN OCH SEMS NAMN

Att Jesus härstammar från Noas son Sem (som betyder namn) tyder på en mycket dyrbar andlig sanning. Rakt igenom hela Bibeln spelar de inblandade personernas och Guds många olika namn, en central roll. Namnets innebörd säger hurdan den personens innersta karaktär är. Jesus är det grekiska ordet för räddning, vilket på hebreiska heter Yeshua (Josua). Då Jesus i Joh 17:6, 26 säger att han har "uppenbarat och kungjort" Faderns namn, tänker han på HERRENS olika förbundsnamn i GT. I Jer 23:6 finner vi ett underbart namn på vår Gud: "Herren vår rättfärdighet". Det betyder att Jesu rättfärdighet är också vår, den tillräknas oss på grund av vår tro och bekännelse av Jesus i våra liv. Man skulle kunna säga att ett lika rättfärdigt liv som Jesus levde när han "ställd under lagen" enl Gal 4:4, fullgjorde hela den judiska Lagens alla 613 bud under var och en av alla sina livsdagar, lika högt betyg sätter Gud på våra liv, därför att han ser på oss "i Kristus". "Ty lagen har fått sin ände i Kristus till rättfärdighet för var och en som tror." enl Rom 10:4. När vi väl har blivit födda på nytt, är vi en gren i "det sanna olivträdet" enl Joh 15:1 Eller som Paulus uttrycker samma sak: "i Kristus". Vi är rättfärdiga i Gud ögon, även när vi har syndat, för vi är fortfarande kvar i olivträdet, i Kristus. Har man väl inympats i det sanna olivträdet, Livets träd, rycks man inte ut ur det så fort man syndar, och sedan in igen när man bekänt sin synd! Nej, det är inte vi som syndar, utan det är synden i oss som syndar, enl Rom 7:17, 20! Vi kan frimodigt känna oss rättfärdiga i Kristus, även när vi har syndat, för det "finns ingen fördömelse för den som är i Kristus", enl Rom 8:1. I oss själva, är vi inte rättfärdiga, men "i Kristus" är vi rättfärdiga av nåd, genom vår tro. Vi bör alltså ständigt ha vår identitet grundad på vad vi är "i Kristus" och inte på vad vi är i oss själva. I Kristus är vi lika syndfria som nyfödda barn. Vi kan ha samma öppna, intima, förtroliga relation till Gud som Adam och Eva hade med HERREN Gud, innan syndafallet !!

Detta Guds förbundsnamn är en garant och hjälp för oss att ha ett rättfärdighetsmedvetande som impregnerar oss mot alla slags fördömelsetankar. Får Åklagaren oss att känna oss ovärdiga inför Gud, usla, syndiga och allmänt dåliga kristna, då har han lyckats stjäla vår frimodighet och frälsningsglädje som världens barn så väl behöver få se för att vilja bli frälsta. Se även Rom 3:21-30, 4:25, 5:1, 8-9, 2 Kor 5:21, Ef 6:14 m.fl. 

Redan i 1 Mos 14:18 stöter vi på en förebild eller till och med Jesus själv (?) i Melkisedek. För enl Hebr 7:1-2 betyder det namnet "Rättfärdighetens Konung", vilket stämmer bra med Rom 5:9. Jesaja 63:16 säger att Herrens namn är "Vår förlossare av evighet". Daniel 9:19 uppenbarar för oss att både Jerusalem och Israel är namn på Gud. Enl 3 Mos 24:11, 16 är Herren Gud liktydig med "Namnet". Ännu ett förbundsnamn på vår Gud avslöjar Dom 6: 24 "Herren är vår frid". Därför säger också mycket riktigt Paulus att "Jesus är vår frid" i Ef 2:14. 1 Mos 49:24 och Pred 12:11 säger att Gud heter "Herde", vilket konsekvent nog också Jesus säger att han är (heter) i Joh 10:11. Även för David var Herren hans Herde, i Ps 23. Mose kallar Gud för "Herren mitt banér" i 2 Mos 17:15. Att Jesus är vår "överbefälhavare" beskriver Paulus i 1 Kor 15:57 och i 2 Kor 2:14. I 2 Mos 15:26 lovar Gud att vara "Herren din Läkare" för alla sina barn! I och med att "Jesus Kristus är densamme i går  och i dag, så även i evighet" enl Hebr 13:8, inkluderades även förbundsnamnet Herren din läkare, i Jesajas stora messianska profetia: Jes 53:5 säger "och genom hans sår blir vi helade". Detta löfte fick sin uppfyllelse i Jesu försoningsdöd på Golgata. Därför kan Petrus citera detta ställe i sitt första brev 2:24 på detta sätt: "och genom hans sår har ni blivit helade". På samma sätt som Jesus räddade oss från "mörkrets välde" enl Kol 1:13, helade Jesus oss från våra sjukdomar för snart 2000 år sedan. Andligen, potentiell sett, frälste och helade han alla människor genom sin försoningsdöd. Reellt, praktiskt sett, tar man emot sin frälsning och helande när tiden för det är inne i vars och ens liv. Låt oss inte göra samma misstag som kung Asa i 2 Krön 16:12, att inte söka Herrens hjälp, "utan allenast läkares hjälp".

Jesaja 17:7 benämner vår Gud som Skapare vilket Jesus flera gånger trofast bevisade sig vara, t ex Mark 8:19-20. Ytterligare namn på vår Gud är: Emmanuel (Gud med oss), Underbar i råd, Väldig Gud, Fridsfurste, Evig Fader, Guds Ord, Guds Lamm, Nitälskare, den Helige, hela jordens Gud, Trofast och sannfärdig, den Allsmäktige, Livets Furste, Överherden, Världens Ljus, Livets Bröd m.fl.

HESEKIEL 38 - - 39 och 1 MOS 10

I och med att Hesekiel i de ovannämnda kapitlen använder sig av namnen på Noas söners släkter för att identifiera vilka länder det är som ska dra ut i krig mot Israel vid tidens ände, är vi mycket behjälpta av detta bibelstudium. Initiativtagaren till detta anfalls- och invasionskrig är "Gog i Magogs land", Hes 38:2. Som vi minns från namngenomgången i början av detta häfte är Magog det samma som de skytiska stammarna vilka alla historieböcker placerar inom Rysslands och OSS-staternas gränser. Gog är detsamma som "hövdingen över Ros, Mesek och Tubal". Ryssland heter Rossia på ryska. Ros på hebreiska betyder topp, huvud. Bysantinska och arabiska författare nämner ofta ett folk som kallas Ros eller Rus och som bor i Taurusland och räknas till de skytiska stammarna. Dr Gesenius säger i sitt hebreiska lexikon att "Ros var beteckningen på stammarna, som då bodde norr om Taurusbergen i grannskapet till Volga." Mesek och Tubal är som vi såg i namngenomgången ursprunget till namnen på Moskva och Tobolsk, Rysslands europeiska respektive asiatiska huvudstäder. I Hes 38:5 sägs vilka länder som ska liera sig med Ryssland/OSS: "Perser, etiopier, och putéer". Perser = iranier, putéer = libyer, vilket även King James-bibeln och den grekiska bibelöversättningen säger. Put var Hams 3:e "son". Enligt Talmud flyttade Put och hans avkomma till landet väster om Egypten och bildade sedermera de nordafrikanska nationerna med Libyen i spetsen. (Egyptens folkstam kallas än idag för "hamiter"!)  Så sent som på 1960-talet hånskrattade bibelkritikerna åt denna vers. "Skulle de ryska militärerna få med sig Iran, Etiopien och Libyen (då ytterst reaktionära och kommunistfientliga länder), mot Israel?", sa man. Under de år som gått sedan dess har den ena monarkin efter den andra störtats och ersatts av Sovjet-/ Rysslandsvänliga diktaturer med starkt judehat och islamska regeringar.

Hes. 38:6 säger att Gog (Ryssland) ska ha med sig Gomer och Togarma. Gomer är som vi såg anfader till de gotiska folken och de germanska folken, vilket Talmud bekräftar genom att ge honom namnet Germani och placerar honom i dagens Tyskland. Gomer avser sannolikt, i denna profetia om tidens ände, EU-ländernas folk. Togarma = Turkiet. Sovjetunionen slöt 12/3 1991 ett nytt vänskapsavtal med Turkiet efter det förra som bröts när Turkiet gick med i NATO. Detta avtal gäller ännu.

Ytterligare en geografisk bestämning av huvudfienden ges i orden "från landet längst uppe i norr" enl Hes 38:15. Bibeln utgår alltid från Jerusalem vid geografiska lägesbestämningar, därför att den staden är utkorad som Guds egen huvudstad på jorden. Den benämns därför "jordens mittelhöjd". Utifrån det kan vi ännu en gång identifiera dessa invaderande härar som just ryska. För ingen land ligger längre norrut än Ryssland och rakt norr om Israel ligger Moskva!

NÄR?

Hesekiel ger oss även en tidsmässig bestämning. "När lång tid har gått ska du (Ryssland) bli uppbådad. I kommande år ska du få tåga in i ett land som då har fått ro efter svärdet och vars folk då har blivit hopsamlat från många andra folk, ja upp till Israels berg som så länge låg öde, men vilkas folk då har blivit hämtat fram ifrån de andra folken, så att alla nu bor där i trygghet", Hes 38:8. Det har nu gått c:a 2585 år sedan Hesekiel nedtecknade denna profetia och judar från snart sagt alla länder har fått komma tillbaka till Israel. Och nog har det gått lång tid alltid! Det märkliga är att inte förrän nu på 1990-talet håller denna profetia på att kunna gå i uppfyllelse rent stormaktpolitiskt och konfliktmässigt. För det gamla tsarryssland var svagt. Det förlorade många krig. Inte minst det rysk-japanska kriget och 1:a världskriget. Ur det 2:a världskriget gick Sovjet formellt som en av de segrande makterna, men till priset av över 20 miljoner döda! Ändå säger profetian om "hövdingen över Ros, Mesek och Tubal: Rusta dig och gör dig redo med alla de skaror som har församlats till dig, bli du deras överbefälhavare", Hes 38:7. Under det kalla kriget rustade Sovjet upp sitt s.k. militärindustriella komplex till världsklass och blev mycket riktigt alla de uppräknade ländernas största vapenleverantör och deras självklara militära "överbefälhavare". Det militäravtal som 1921 ingicks mellan dåvarande Persien och Ryssland, gäller än idag, anser de ryska militärerna. Avtalet ger Ryssland rätt att komma in med sina trupper  på iransk mark i kampen mot en gemensam yttre fiende. Det som framför allt förenar de ryska militärerna, nationalisterna med Libyen, Iran, Etiopien och Turkiet, är deras oförsonliga Israelhat. Att EU (Gomer) också ska vara med i detta, kan nog förklaras med en annan profetia och dess nutida utläggning av profeten Rick Joyner, som säger att enl Jesaja 17:1 och Jeremia 49:23-27 ska Syriens huvudstad Damaskus "upphöra att vara en stad". Rick Joyner, som är en internationellt erkänd förkunnare och profet, känd genom sina böcker "Skörden" och "Det fanns två träd i Lustgården", (Kornet Förlag), säger att han har fått uppenbarelser om att Israel ska i en förebyggande attack bomba Damaskus´ krigsindustrier. (På samma sätt som man bombade Saddam Husseins militära kärnreaktor 1981 i förebyggande syfte, med lyckat resultat.) I dessa kommande flygbombningar ska man även råka spränga dess stridsgasfabriker i luften, som då sprider ut all sin dödsbringande gas och dödar stadens invånare. Detta ska vända hela världsopinionen mot Israel och förmå tidigare vänligt sinnade länder till Israel att bli dess fiender! Detta kan leda fram till att ett framtida maktfullkomligt FN, ställer i ordning en militär allians, med Ryssland som den ledande faktorn, för en vedergällningsaktion. Men den gången ska JAHWÉ, Israels Gud själv rädda Israel från undergång, enligt löftena i Hes 38 och 39. Läs själv dessa två kapitel med det ovan nämnda i minnet!

Källor:

"A commentary on the book of Genesis - II" av U. Cassuto. (Professor of Bible at the Hebrew University of Jerusalem), Magne Press, 1964.

"Vart är mänskligheten på väg?" av Hal Lindsey, Evangeliipress, 1983. "The Genesis Record" av Henry M. Morris, Baker Book House, USA, 1976.

"Noah´s three sons, the human history in three dimensions" av Arthur C. Custance, Zondervan, 1975.

"The table of nations in Genesis 10 - Its content" av A.P. Ross, Bibliotheca Sacra, vol 138, 1981, sid 22-23.

Olof Amkoff